Man måste våga

Ibland undrar jag hur länge jag ska vara rädd för känslor. Att få känslor för nån. Har pussat många grodor, som några av dom visat sig bli små prinsar. Ändå har det alltid känts fel och konstigt med dom killar jag faktiskt träffat. Dom har velat gå all in och de har gjort att jag brutit varenda gång. Har skyllt på att jag är rädd. Men nu vet jag ju bara att ingen av dessa små prinsar har kunnat bli min kung om vi nu ska tala klarspråk ;) Ingen har varit rätt för just mig. 
 
Detta har jag alltså insett nu. Nu, när jag träffat en kille som jag verkligen känner att det skulle kunna bli nått. Andra gången i mitt liv som jag känner en dragningsrkaft till en människa så fort efter så kort tid. Blir typ rädd för mig själv att jag gillar någon så mycker på så kort tid. Trodde inte att de va möjligt för mig men där ser man. Det ska vara rätt person vid rätt tillfälle. Jag hoppas iallafall att de ska bli något och att de ska funka... Det kommer inte att bli lätt men de kan funka. Bara man vill. Denna karl har alltså två små barn. Vilket är en helt annan värld än den jag lever i idag. Många säger åt mig att skita i de där för de kommer bli jobbigt, de kommer inte funka, hitta nån utan barn. Men vafan, man lever bara en gång. Detta är alltså den bästa killen jag träffat. Ska jag slänga bort de pga andras åsikter? Nääää. Visst de kan gå åt helvete. Men de har ju inte direkt gått bättre med de andra jag träffat som varit utan barn.
Jag känner att jag måste våga satsa här i livet. De kan gå åt helvete. Men de kan oxå bli de bästa som hänt. Vem vet? Livet är för kort! Han är för bra. Jag känner en känsla jag inte kännt för någon annan. De är stört och de är galet. De kanske är meant to be! Jag får på magkänslan och se vart den leder mig! 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0