Min kväll är förstörd.

De är som att de inte är meningen att jag ska vara glad. En stund av ett äkta leende på läpparna är allt jag får, väldigt sällan. När jag väl fått den här stunden ska de alltid dyka upp något som bryter de hela på en sekund. Jag får skulden för nått jag inte gjort eller så dyker de upp nått annat. Samma sak hände såklart ikväll. Nu är min kväll förstörd och jag antar att även morgondagen kommer ta del av de. Att jag ska vara glad är tydligen för mycket begärt av folk. Dom vill se mig lida i de tysta. Dom vill se mitt falska leende, inte de äkta. De gör ont i mig att de ska behöva vara såhär. Men de är inget jag kan göra åt tyvärr.

Först ett leende, ett samtal, sen va de borta.