Man måste våga

Ibland undrar jag hur länge jag ska vara rädd för känslor. Att få känslor för nån. Har pussat många grodor, som några av dom visat sig bli små prinsar. Ändå har det alltid känts fel och konstigt med dom killar jag faktiskt träffat. Dom har velat gå all in och de har gjort att jag brutit varenda gång. Har skyllt på att jag är rädd. Men nu vet jag ju bara att ingen av dessa små prinsar har kunnat bli min kung om vi nu ska tala klarspråk ;) Ingen har varit rätt för just mig. 
 
Detta har jag alltså insett nu. Nu, när jag träffat en kille som jag verkligen känner att det skulle kunna bli nått. Andra gången i mitt liv som jag känner en dragningsrkaft till en människa så fort efter så kort tid. Blir typ rädd för mig själv att jag gillar någon så mycker på så kort tid. Trodde inte att de va möjligt för mig men där ser man. Det ska vara rätt person vid rätt tillfälle. Jag hoppas iallafall att de ska bli något och att de ska funka... Det kommer inte att bli lätt men de kan funka. Bara man vill. Denna karl har alltså två små barn. Vilket är en helt annan värld än den jag lever i idag. Många säger åt mig att skita i de där för de kommer bli jobbigt, de kommer inte funka, hitta nån utan barn. Men vafan, man lever bara en gång. Detta är alltså den bästa killen jag träffat. Ska jag slänga bort de pga andras åsikter? Nääää. Visst de kan gå åt helvete. Men de har ju inte direkt gått bättre med de andra jag träffat som varit utan barn.
Jag känner att jag måste våga satsa här i livet. De kan gå åt helvete. Men de kan oxå bli de bästa som hänt. Vem vet? Livet är för kort! Han är för bra. Jag känner en känsla jag inte kännt för någon annan. De är stört och de är galet. De kanske är meant to be! Jag får på magkänslan och se vart den leder mig! 
 
 
 

Sjuksköterska va de här!

Jag är så irriterad på mig själv för att jag inte skriver mer än vad jag gör här! Jag kommer ju glömma bort allt som händer... 
 
Jag har alltså tagit examen nu! Efter 3 helt stört jobbiga, deprimerande, underbara och helt otroligt lärorika år är jag nu "nästan" sjuksköterska! Jag har tyvärr c-uppsatsen kvar... Men de gör mig faktisk ingenting. Jag fick 2 fantastiska veckor i Thailand iallafall! Därför fick uppsattsen skjutas upp. Jag menar, jag är 23år. Jag kommer att hinna jobba ändå i mitt liv. Jag roar mig med att vara uska på Birgittagården för en skitlön tillsvidare! Men jag tänker positivt! Livet är för kort ;)
 
Har börjat fundera på om jag ska flytta ner till Maddes lägenhet i Rimbo oxå. Bättre än inget right? ;) Kan ju vara skönt tills jag hittar nått bättre iallafall tänkte jag. Skönt att ha sitt eget och bara kunna andas ut! Tror de skulle vara bra för mig att bara ta hand om mig själv, bli mer självständig och bara kunna mysa till de! 
 
Annars då? Jo jag skrev om att jag träffat en ny kille i inlägget innan och jag satt nog i en kvart och försökte komma på vem jag menade! Som ni förstår så vart de inget av med de! Fyfan säger jag till mig själv när man börjar glömma vilka man träffat... Pinsamt. 
Meeeen CHOCK! Har ju träffat nån ny dårå... Jag vet, aldrig nöjd... Men thats me! Liver är för kort säger jag ju! Man kan inte bara nöja sig jämt. Eller aldrig tydligen. Man står i valet och kvalet ibland. Jag tror de finns bättre där ute ;) Vill endast ha Mr. Perfect. 
 
Neej man kanske skulle ta och göra sig lite middag. Är så jävla förkyld så vill bara gräva ner mig men icke! Jobbhelg it is! 
 
 
 

Man får inte alltid vad man vill!

Den där jävla höstdepressionen har omfamnat mig med sina dystra armar! Än så länge så håller den sig på en låg nivå men man skulle kunna kalla mig ett känslomässigt vrak! Gråter för minsta lilla och har bara lust att lyssna på sorgsen musik, mest hela tiden oxå!... 
 
Vad händer annars i livet då? Jo jag fick godkänt på min praktiska NKSE (nationell klinisk slutexamination)!!! Mådde så sjukt dåligt redan kvällen innan, kunde inte sova... Mådde så sjukt illa på morgonen så fick inte ens i mig någon frukost. Så i 3 timmar skulle jag gå med en person bakom mig som håller koll! Men som tur va fick jag en rätt lätt patient och världens bästa människa som skulle examinera mig. Hon lugnade mig hela tiden med att säga att jag skötte mig kanon! Guld att få en sån person alltså, gör ju att man kan slappna av mer själv. Så GODKÄND och klar med den delen iallafall! Imorrn får jag reda på hur NKSE tenan gick.. HOPPAS HOPPAS. 
 
Har även träffat en ny kille nu då..."i go on to many dates, but i cant make them stay" skulle nog mina kompisar säga nu! Men jaa man kan inte nöja sig med första bästa. Jag flyr så fort de blir nått haha, mitt största problem här i livet nu. Rädd för kärleken.. Men nångång ska de väl gå vägen, i keep looking! Man får ju aldrig den man vill ha iallafall, Jävla morapojk att vara irriterande jävla snygg och härlig.... En sån man faller pladask för, dom får man fan inte för dom ska bara knulla och ha sig, vara asmysiga och sen skit dryga. Jaaa en sån där jävla bitchkille alltså ;) Men vi ses nog snart igen eftersom jag är så svag ;) 
Meeen nu är de iallafall en pojk på närmare håll jag träffat en aning som oxå är väldigt mys. Så vad som händer där är får framtiden utvisa. Medans ska jag gråta lite som en surig barnrumpa för att jag inte får de jag vill just nu ;) 
 
 
RSS 2.0