Evigt minne
Hemma för att stanna nu då! Har varit hemma snart 2 veckor vilket har varit underbart. Men Dalarna kommer föralltid vara i mitt hjärta, de kan jag ju säga. Hur dåligt jag än mått i Dalarnas län så har de även bjudit på många fina minnen och skratt. För snart 3 år sen satte jag min fot i Falun för första gången och trodde jag skulle dö under utbildningens gång eftersom jag hatar att plugga. Men här är jag. I termin 6 och har klarat mig väldigt bra, efter mycket tårar och många psykbryt. En liten förlängning bara, vilket inte gör min någonting. Jag kommer snart vara en färdig sjuksköterska som kommer göra något vettigt varje dag, varje arbetspass.
Jag har haft tur att träffa Linda oxå, den fina starka och godhjärtade brud har stått vid min sida och kämpat precis lika mycket som jag. Vi har gråtit tillsammans, brutit ihop tillsammans men de bästa av allt har vi fått en underbar vänskap och gjort mycket roligt tillsammans. Jag hoppas med hela mitt hjärta att vi kommer fortsätta ses efter examen! Efter dom här 3åren ville vi göra ett minne tillsammans. Så vi bestämmde oss för att tattuera en dalahäst. Dalarna har kommit att bli mitt hem under åren och kommer föralltid att vara ett bra minne. Så just därför tyckte jag att de va en underbar ide!
Nej nu ska jag fixa mig så jag kan åka och begära lite kaffe hos fina Anna!
