De finns inget som ligger så nära och lurar på mig som den "mörka sidan". Fyfan va jag mår piss här. Försöker intala mig själv att de inte är så farligt men Fyfan va de tär på mig. Vill Jobba varje dag så jag har nått att göra hela tiden. De är värre än ett fängelse de här. Stirra på en tv inom samma 4 väggar utan någon som helst människa att prata med. De är vidrigt alltså. Jag skulle kunna packa mina väskor i denna sekund och bara skita i hela utbildningen bara för att komma här ifrån. Jag måste ha mänsklig kontakt, närhet och nån att kunna vända mig till. Men när inte ens pojkvännen finns till och har tid. Då vill jag bara gå under. Nej fy. Piss. De är så jag mår. Kommer vara brutalt nedbruten när jag väl kommer hem. Dör.