Att börja hitta tillbaka till sig själv
De är konstigt hur man ändrar humör 100 gånger i minuten typ! Att inse att de kanske va helt rätt att bryta ett förhållande så kan man inte låta bli att få sorgsna tankar när man tittar på tv osv! Så fort man ser kärlek så blir man ju helt tårögd! Så fint men ändå ett jävla helvete den där kärleken! Man minns dom fina stunderna som fanns väldigt ofta ändå! Dom där stunderna när man faktiskt tog sig tid för varandra och faktiskt såg varandra! Dom stundens va så jävla fina egentligen men de tog man inte riktigt vara på i allt elände! Men sen lika fort igen så förstår man ändå att de finns annat i världen som kan ge mer till livet än att sitta hemma själv och dega. Jag måste fokusera på mig och mina studier vilket går som en dans just nu. Jag försöker göra saker för mig, träna, fixade ögonbrynen, sola solarie. Alltså inga jättegrejer. Men ändå små saker för mig själv. Jag försöker även göra saker, omge mig av vänner och positiva energier!
Jag börjar hitta mig själv igen. Känns fint att kunna luta mig tillbaka mot mig själv. Jag känner inte den där starka paniken av att va själv. För de är jag inte. Jag har mig själv, och de är viktigast. Att kunna hitta styrka i sig sjölv. Innan förhållandet med Mattias fanns de bara jag, jag va inte den där som behövde nån annan. Jag strunta väl i om nån inte gilla de jag gjorde. Dom kunde dra. Men nu hade jag blivit så gott som beroende av någon annan. Men de börjar släppa. Och de är så skönt! De finns mycket jag måste jobba på. Men de har gått undan ändå tycker jag. Från att komma tillbaka från en lång praktik och inte ha något hem, ingen pojkvän och Ett stort hål i hjärtat. Så kan jag njuta av dom stunder som faktiskt är nu. Jag har min hund, jag har min familj, jag har Mina vänner, de finns uppenbarligen andra killar ;) livet går vidare. Även fast de är sorgligt. Så går de. Och jag har inte varit så positiv till livet på väldigt väldigt länge.
