Men hallå! 

 

Här sitter jag och är sjukt irriterad över att vi inte haft en enda patient på hela veckan! Dom är snälla och låter mig gå hem och plugga, men kul att man betalar för en bostad här när jag lika gärna kunde sitta hemma och plugga i Rimbo lixom. Värdelöst. Heeelt värdelöst! Hade hoppats att min sista vecka, vilket är nästa, kunde tas bort då min handledare slutar imorrn. Men neeeej då har chefen placerat ut mig på andra ställen för att jag ska få ut så mycket som möjligt av praktiken? Ja men kunde hon inte ha fixat de till den här veckan då... Så sur på de! 

 

Men till nått mer roligt! (?) Jag va på min första obduktion igår! Jag va så jävla mentalt förberedd och jag va cool lugn inför detta, som många tycker är obehagligt. Men vaknade med världens huvudvärk. Allså så man är helt seg i huvudet. Så jävla trött i kroppen så jag orka knappt stå ens. Så skulle läkren presentera sig och berätta om sin avdelning och hans arbete, asså hade så ont i benen när han snacka. Ville bara sätta mig ner. Och lyssnade inte heller så bra med huvudvärken. Så iallafall vart de dags att gå in i deras avdelning. Och direkt när han öppna dörren så kom en os av död. Allstå usch kan inte ens förklara hur de lukta. Rå köttfärs gånger 100 typ. Men de va uthärdligt... Jag menar jag är inte direkt känslig för lukter efter att ha jobbar inom vården med äckliga sår, bajs, piss och allt möjligt. Plus att min klasskompis som redan vart på obduktion varna mig om lukten. 

Så öppnar vi obduktionsrummer och de första jag ser är en slemmig hjärna som ligger på ett bord, så kom den där lukten igen fast gånger 1000! Asså ni förstår inte! Fick kväljningar direkt och börja må illa på en sekund av vara lukten lixom! Sen så gick vi in och där ligger en äldre man med fettma uppskuren med alla organ liggandes i buken. Såklart va ansiktet täckt. Asså när jag ser allt fett som den här mannen har i kroppen mår jag ännu mer illa! FYFAN va fett ser äckligt ut! Kunde de inte vart en smal människa för gudsskull? Men de va fortfarande uthärdligt men precis på gränsen alltså! Så ska då läkaren börja hela proceduren och han ska visa oss hur de ser ut i skallen när man tagit ut hjärnan. Jag står nere bredvid fötterna på patienten och jag ser hur läkaren lyfter hårfästet som är uppsnittat, och lägger de över duken lixom. EY fyfan dåååå! Då börja de ringa i öronen asså. Jag tänkte direkt att jag måste röra på mig och då svartna de för ögonen.... Fick gå ut, lägga mig på en säng och dricka vatten. Fick ligga en stund tills min lärare sa att jag fått tillbaka färgen i ansiktet. Kände mig fortfarande inte helt hundra men jag ville inte missa allt så satte mig precis utanför rummet så jag kunde hänga med lite. Dörren stog ju öppen. Så börjar läkaren att skära upp hjärnan och fyfan då vart lukten värre igen! Kräks typ nu när jag tänker på de. Så fick sätta mig längre ifrån och vänta hur länge som helst tills illamåendet släppt lite. Sen kunde jag gå in och jag höll för näsan ordentligt hela tiden. Men usch alltså. Runt alla organ så va de tjocka fettlager lixom. När han lyfte ur tarmarna så hängde de fett ... Hela hjärtat va inkapslat i fett. Konstigt att kroppen kan jobba när den ser ut sådär? USCH. 

 

Ja jag va alltså inte så jävla kaxig som jag trott ;) Men hade inte lukten varit så jävla intensiv så hade de nog gått bättre. Sen så är de inte så jävla fräscht att komma in och se en tjock karl ligga uppsprättad lixom. Men jag hade önskat att man kunde göra en gång till, för att vara lite mer förberedd. De är sjukt intressant. Sen är de alltid mer spännande om man hittar en dödsorsak som kanske inte va den man trott? Eller om man kanske upptäcker nått som man inte va beredd på. Typ cancer eller cystor eller nått annat. 

 

Ja de va min lilla berättelse om hur min fösta obduktion va ;) Kunde få i mig lunch efter iallafall så de va ju inte allt för farligt då.