slutet är nära

Fyfan imorrn går jag in i vecka 10 av 10! Hur skönt är inte de då?? Den här veckan har gått rätt fort men man känner nu hur dagarna bara släpar sig fram.... Alltid så när man vet att man inom några dagar kan packa ihop och åka hem, ta med Sig allt man lärt Sig och aldrig komma tillbaka ;) 

Är heeeelt slut både psykiskt och fysiskt nu. De är så sjukt mycket att ta in och de är påfrestande när man har så mycket att hålla koll på. Har 3 patienten om dagen nu jag ska hålla reda på. Stört mycket. Sen att man har ett kaos i både hjärna och hjärta som jag ständigt måste förtränga samtidigt som jag klistrar på mitt leende och koncentrerar mig på de jag ska, gör att man nästan går under. Varje dag när jag lämnar sjukhusets portar blir jag så fruktansvärt matt. De är påfrestande som inget annat, när man ständigt har en inre stress som man inte kan få nån bot på. Vad är de jag ska komma hem till egentligen? Kommer hela mitt liv och framtid gå i kras, eller kommer de att kunna lappas ihop?... De är något jag inte vet förens jag ör hemma ordentligt. Men de ligger och nöter varje ledig sekund av dygnet. Ja. Jag är helt slut helt enkelt. 

Imorrn är jag ledig så de blir en massa plugg, sen på tisdag är det examination på den stora uppgiften vi gjort under hela praktiken. Hoppas till gudarn att de inte blir allt för mycket ändringar på den så jag bara kan släppa den här kursen och kämpa vidare. Ingen rast och ingen ro. Men sen är det bara 3 dagar kvar på avdelningen innan jag åker hem igen. Och lämnar Mora Bakom mig. 






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0